Författarintervju med Pernilla Lindgren

Pernilla Lindgren är nu aktuell med sin andra bok i Alvhilda-trilogin: “Lidandet”. Den här gången får vi komma Stephen inpå livet och se verkligheten ur hans ögon och det visar sig snabbt att hans tillvaro inte är så enkel som Allie trodde.

 

*Nu är det ju ett tag sedan din första bok kom ut. Vad är det nördigaste du haft för dig sedan dess?

Det här satt jag och funderade på en stund och tänkte att jag inte gjort något nördig alls. Tror att det beror på att nördighet liksom ingår i min vardag på ett sådant härligt sätt. Det mest nördiga jag gjort har varit att photoshopa in flera av mina nära och kära i olika sci-fi-seriers huvudkaraktärers ansikten. Mig själv morphade jag in i Captain Janeways ansikte. Aengeln, förläggare på Andra världar, fick bli nionde doktorn ur Doctor Who. Men, det är sådana där saker jag bara brukar göra.

 

*Hur firade du när den sista redigeringsrundan var klar?

Jag hade en brakmiddag med 25 av mina närmsta vänner. Jag påstod att det egentligen var på grund av min fyrtioårsdag, men att den inföll precis när boken åkte på tryck kan ju inte ha varit en tillfällighet. Jag kom inte i säng förrän efter tre och lyckades göra mig av med min relativt nya mobil till och med, så det var en rejäl baluns!

 

*Känns det lika stort och häftigt när andra boken kommer ut eller är du härdad nu?

Det är lika stort. Man kan säga att hela trilogin är en sådan helhet att släppet av alla tre är som ett utdraget släpp av en enda bok, därför är det minst lika stort. Det är kanske lite mer nervöst den här gången eftersom jag känner mig både mer nöjd med den här boken och att den passerar vissa känsliga gränser. Det är ju så att jag känner väldigt varmt för karaktären som berättar den här historien och då är det viktigt att han blir förstådd.

 

*Alvhilda – Lidandet vänder ju lite på perspektiven från Alvhilda – Uppvaknandet, hur var det att skriva om samma skeende från någon annans synvinkel?

Fantastiskt. Just att få gräva ner mig i Stephens synvinkel var otroligt roligt. Det här var första gången jag verkligen kände att historien skrev sig själv. Trådar dök upp och passerade utan att jag själv förstod det, för att sedan poppa upp igen och förändra allt jag själv hade förutspått. Och som jag sa i tidigare fråga, så är Stephen lite av en favorit.

 

*Utan att spoila – har du någon favoritdel i Lidandet och vad gör i så fall just den till din favorit?

Hela historien är uppbyggd på fyra olika delar kan man säga. En del är barndomen som nästan helt är förpassad till återblickar. Jag skrev hela barndomen först och trots att det var en stor favoritdel för mig valde jag att göra om det. Bara för att jag älskat att lära känna hans allra innersta och verkligen följa med i varje liten detalj runt hans utveckling, behöver inte du som läsare gör det samma. Av de delar som är med ordentligt blir nog den sista delen i berättelsen, ända fram till … och här kom det där problemet med att inte spoila.

Den delen är min favoritdel för man får lära känna den riktiga, äkta Stephen, den jag vurmar för.

 

*Var hittar du inspiration till ditt skrivande?

I allt. I nyheter, i vad folk säger, i det politiska läget, i fotografier, i musik, allt! Jag är en äkta ”What if”-are. Allt som sticker ut får min hjärna att löpa amok och tänka ut alla möjliga scenarier.

Exakt vad som står till grund för Alvhildatrilogin kan jag nog inte säga utan att spoila, men jag kan försöka.

Självklart är det svenska sägner men även den kristna religionen och vissa avarter av den som har skapat intressanta funderingar. Jag har framför allt filosoferat över kopplingarna mellan den tidiga kristna synen på den fritt tänkande kvinnan som ond i form av Lilith och hennes kopplingar till de svenska sägnerna. Jag har haft olika filosofiska tankar kring gud, tro, moder jord och den mänskliga arrogansen som inspirationskälla.

 

*Hur ser en perfekt skrivardag ut? Och hur skiljer den sig från verkligheten?

Finns det en sådan? Det är svårt att beskriva något man aldrig upplevt. Hela mitt skrivliv har varit på nåder, mer eller mindre. Vi har ett litet hus så jag kan inte stänga in mig när jag ska skriva. Jag har suttit i soffan i vardagsrummet krokig som en ostbåge, bredvid familjen som tittat på teve, med endast ett par hörlurar som barriär. Nu för tiden sitter jag i vårt nyrenoverade kök så hållningen är bättre men möjligheten att stänga in mig är ungefär densamma. Drömmen är väl egentligen att ha ett eget skrivrum, gärna i huset men med en dörr där jag kan stänga in mig och säga till familjen att när dörren är stängd är jag ”inte hemma”. Att kunna lägga halva dagen på att skriva och resten på att coacha andra i sitt skapande samtidigt som jag har kurser. Det skulle vara min drömtillvaro, så det är väl en perfekt skrivdag för mig, isolerad utan tidspressen över att jag måste göra något annat för att dra in kulorna.

 

*Vad tycker du är intressant att veta om dina favoritförfattare?

Jag har redan fått veta det jag vill av en av mina favoritförfattare – Stephen King, eftersom jag äger ”Att skriva”. Det är väl just det som är det intressanta att få veta av sin favoritförfattare. Om man tycker om deras böcker så vill man gärna veta hur de skapar sin magi.

 

*Vad händer framöver på din litterära front?

Förutom att Alvhilda – Lidandet har release 13 juni på Berättarfestivalen i Ljungy och lite extra firande 14 juni i Örebro, så håller jag på att justera sista delen inför följetongstryck i en mindre dagstidning. Jag kommer sedan att fortsätta jobba på den inför boktryck nästa vår. Jag har även ett råmanus till en helt annan bok som jag ska redigera rejält inför presentation för förläggare. Jag har dessutom sett att det är en novelltävling på gång hos Fantastikprotalen så att …