I det tysta

Det kan tyckas som att det råder stiltje i Andra Världar nu under sommaren men så är det förstås inte.

Alla tre befinner sig i olika faser av att arbeta med sina egna böcker. Aengeln arbetar vidare på uppföljaren till Gainea, Jakkin lyssnar för fullt på allt Ann har att berätta inför uppföljaren till Drakjägarens flicka och själv fick jag färdigt första utkastet av uppföljaren till Den el-ändiga sagan nu inatt. Det betyder att det fortfarande dröjer ett tag innan böckerna blir färdiga men vi skyndar lite lagom långsamt.

Vi har också haft glädjen att få ta emot en del manus. Det tar lite tid att gå igenom texterna och ta diskussionerna kring dem men vi ber om tålamod. Vi arbetar så fort vi kan (utan att slarva).

Helgen 2-3 augusti kommer Andra Världar att duka upp bokbordet igen, den här gången på Northern Sky i Växjö.

Vi ses väl där?

Steampunkfestivalen i Gävle

Andra Världar

Under helgen 27-29 juni hölls (äntligen) Steampunkfestivalen på Järnvägsmuseet i Gävle. Fredagen inleddes med att mitt resesällskap och jag marknadskollegorna mötte Pernilla Lindgren och Eva Holmquist redan på parkeringen. Det var tur för det var inte någon liten kö fram till entrén! Men ju mer vi är tillsammans and so on … Fast väl inne och försedd med namnbricka var det lekande lätt att hitta ”hem” till bordet. Det visade sig vara placerat mellan Oscar II:s audiensvagn och drottning Sofias egen vagn, perfekt med tanke på vår oscarianska steampunkantologi!

Oscar II

Det var inte överdrivet mycket folk i rörelse under fredagen men det var ändå en skön start eftersom vi hann packa upp i lugn och ro innan vi återsåg gamla bekanta och vande oss vid tanken på att vi verkligen var på plats. (Fast en liten del av mig tycker att det fortfarande är mer än ett halvår kvar till juni så det är väl inget att stressa upp sig för …) För egen del hann jag inte med några programpunkter under kvällen men det blev rätt sent ändå. Det var gott om uppklädda människor att beundra för sin skicklighet och prata med om både böcker och allt möjligt. Till och med försäljningen kom blygsamt  igång trots att det inte på något sätt var rusning. Kvällen avslutades i soffhörnet på hotellet med en stor kopp varm choklad (eller vad det nu var i de andra glasen) i goda vänners lag. Det enda som kunde toppa det var den enorma kramkudden som snällt väntade i sängen utan att klaga på varken kalla fötter eller att ha försummats under dagen.   Lördagen började med att ett gäng ondsinta hotellgäster någonstans i huset lät sina mobillarm vibrera så det skakade i väggarna. Det var tyvärr inte mina provisoriska sambos som låg bakom (då hade oljudet tystnat fortare) utan det enda som gick att göra åt saken var att ligga kvar.

Karin Waller och Anna Vintersvärd

Kapten Karin Waller och jag som pilot.

När dagen identifierats som morgon bar det av tillbaka till Järnvägsmuseet. Pernilla Lindgren (bilden) bjöd på te och en trevlig pratstund vid bordet på andra sidan loket.

Pernilla Lindgren

Den här bilden gjorde att den nya leken Andra Världar-bingo uppfanns. Reglerna är enkla: åk på event och ta bilder på utställare/författare från Andra Världar. Lägg upp bilderna på Facebook med personens namn och #AndraVärldarBingo. Den som lyckas fånga samtliga som befann sig på evenemanget vinner evig ära. Låt leken börja!

Jonas Anderson

Jonas Anderson, illustratör och knappmakare.

I nyvunnet högmod gick jag på en intressant paneldebatt om genus i samband med postapokalypsen tillsammans med Karin. Det finns visst en hel del som arbetar aktivt med de frågorna vid främst lajv. Slutsatsen var annars att en postapokalyps inte nödvändigtvis innebär att alla gubbar måste bli Rambo-machon och alla kvinnor förvandlas till porslinsdockor redo att gå sönder.

Efter panelen påbörjades matjakten. Den fick ett lyckligt slut när vi kunde återvända till bordet försedda med varsin chili sin carne från mattältet. Kanske var det bara den tiden på dagen, eller så var utbudet i cafévagnen inte särskilt matorienterat, för plötsligt flockades folk runt bokbordet – för att fråga var vi hittat maten. Mätta och nöjda delade vi på oss igen så att jag stannade kvar vid bordet och Karin smet iväg i vimlet.

Folk fortsatte att stanna till och prata med mig även om många nöjde sig med att fråga om de fick ta en bild. (Det fick de.) Det blev ändå en hel del böcker sålda även om vi väntat oss lite mer entusiasm bland marknadsbesökarna under lördagen. Fast det hanns med ganska mycket prat om förlagets utgivning även med förbipasserande. Några kände till och med igen böckerna från andra sammanhang och somliga hade hunnit läsa dem.

Fantastisk podd

Karin Tidbeck, Susanna Nissinen och Kristina Hård.

Strax före tre anträdde färden ut till scentältet där paneldebatten om hur många gånger världen ska behöva räddas (42!) skulle hållas. Med mig på scen fanns Anna Blixt, Ola Wikander, Anders Björkelid, Henrik Emlén och moderatorn Jesper Svedberg. Det blev en trevlig pratstund där vi funderade över symboliken i att rädda världen, behovet av hantera undergången ur både teologiskt och samhällsperspektivet, skillnader i att rädda vår värld eller en påhittad och vad det är för sjuka hjärnor (våra!) som över huvud taget hittar på sätt att hota en hel världs existens. Det verkade som att publiken hade lika roligt som vi, trots att det steampimpade loket försökte överrösta oss.

Steampimpat lok

Framåt den senare eftermiddagen fortsatte livet vid bordet som vanligt innan den ena eleganta dräkten efter den andra började svischa förbi med siktet inställt på balen. Eftersom jag stod så nära gången var det rena första parkett! Fast balen hindrade inte att alla andra fortsatte som vanligt. Bumerangeffekten var fortsatt stark och de flesta som gick förbi mig åt ena hållet kom så småningom tillbaka innan de fortsatte åt andra hållet. Och efter en stund kom de tillbaka. Samtalen fortsatte både mellan, över, bakom och bredvid vagnarna som gjorde sitt bästa att hålla borden åtskilda.

Eva Holmquist och Oskar Källner

Eva Holmquist och Oskar Källner.

Klockan hade hunnit bli rätt mycket när paneldebatten om familiar creatures men det var en panel värd att vänta på. Ola Wikander, Chris Wooding, Gillian Redfearn och moderator Karin Waller fick till ett bra samtal om de välkända varelsernas betydelse för fantastiken, vad som börjar bli tjatigt och hur det kan motverkas. Dessutom väcktes frågan om vad som borde dyka upp och hur out of the blue det än verkade var det alltid någon i panelen som kunde säga att ”jag skrev en grej om det en gång”. Bland det som efterfrågades nämndes skogsrået, varpå Karin talar om att det sitter två författare på första raden som inte bara skrivit varsin bok med skogsrået i huvudrollen utan dessutom har böckerna på plats ute på marknaden. (Alvhilda av Pernilla Lindgren och Och hon gav sig inte. av mig.)

Karins panel creatures

Kvällen avslutades så smått med att jaga fler bilder till AV-bingot innan det var dags att återvända till hotellet.

Lupina Ojala första

Lupina Ojala.

Där mötte vi upp med Thomas Årnfelt som ville hålla en minirelease med anledning av sin medverkan i Cathayas senaste antologi Magiker och maskiner som hade premiär under helgen. Återigen fann vi oss alltså sitta i hotellbaren medan vi halvsovande hade oförskämt trevligt ihop. Och den här gången fick vi oss även en liten dos högläsning till livs! Hur roligt vi än hade (och det var mycket) så hann natten inte bli lika sen som den föregående innan det kändes som att kudden kallade.

Söndagen kändes lite tröttare än dagen före. Det packades och stuvades för att allt och alla skulle få plats i luftskeppsbilen innan vi kom iväg. Tråkigt nog hann det inte bli särskilt många timmar på plats eftersom det skulle passas tågtider rätt många mil bort.

Förmiddagen inleddes med paneldebatt om förhållandet mellan alternativhistoria och steampunk. Många kloka saker sades, som att enskilda personer kan tillskrivas betydelse för perioden antingen genom att skrivas in i berättelsen eller ut ur historien. Panelen kom också fram till att det inte finns några ”förbud” mot hur mycket historian kan ändras men om man börjar ge sig på att avskaffa slaveriet eller skriva ut den amerikanska urbefolkningen så får man se till att rättfärdiga det på ett väldigt genomtänkt sätt. Bara för att en författare vill försköna bilden av sina fiktiva personer betyder det inte att det är fritt fram att förneka stora folkgruppers faktiska lidande precis hur som helst.

Det blev några timmar vid bordet men tiden bara flög fram. Inte blev den långsammare av att jag fick en pratstund med Chris Wooding vid hans signering heller. Jag inledde lite försiktigt med att tacka för panelen kvällen innan och när vi pratat om den en stund ville han veta mer om det där skogsrået. Det var inte helt lätt att förklara men tydligen blev han i alla fall tillräckligt intresserad av det för att skriva ner det på en lapp. (Ja, jag blev lite post starstruck.)

Alldeles för plötsligt blev det dags att trassla sig ur korsett och andra kläder till förmån för mer bekväma plagg som gjorde det möjligt att packa ihop alltsammans och börja bege oss mot bilen. Den goda marginalen till tåget knaprades i kanten av vägarbetet söder om Gävle. Sedan drabbades vi av Stockholm. Vi hann ta oss igenom både plan B, C och D innan det stod klart att vi mirakulöst nog faktiskt hann precis i tid till tåget. Hela resesällskapet kramades hejdå innan jag fick fortsätta på egen hand.

Jag saknade hotellkudden. Kanske var det därför radion bestämde sig för att muntra upp mig med ”Time of my life” från Dirty Dancing?

Nästan hemma kom jag ihåg att jag missat att lägga till Martin Wisell i bildsamlingen. Så jag fick inte bingo. Men jag kommer att försöka igen! Törs ni utmana mig?

Tack alla gamla och nya vänner för en riktigt fantastisk helg, jag hoppas att vi får tillfälle att ses snart igen!